| |

Luleåbiennalen 2018: Tidjord 

Luleåbiennalen 2018: Tidjord på Ájtte
30 okt 2018–17 feb 2019

Vernissage tisdag 30 oktober, 15:00-16:00
Luleåbiennalen tar plats mitt i Ájttes permanenta utställning med samtida konstverk som på olika sätt är i dialog med den omgivande kontexten. Biennalens utställning på Ájtte kopplar upp mot frågor gemensamma med Sápmis geografi och mångbottnade historia: om en förändrad natur och om förflyttningens självvalda eller påtvingade rörelse. Under öppningen gör biennalens konstnärliga ledare en presentation i utställningen.


Om Luleåbiennalen 2018: Tidjord
Med avstamp i de norrbottniska landskapen och med stark inspiration från dess samtida poesi-scen, skapas en serie utställningsrum i städerna Luleå, Boden, Jokkmokk, Kiruna och Korpilombolo. I verk om tystade vattenfall, den påhittade vildmarken och väntan på ett krig

som aldrig kommer dras paralleller till besläktade historier i andra bergstrakter, vid andra flodbanker och hav. Men här finns också verk som frångår en faktisk geografi, som kopplas upp mot drömmen och lättar från marken. Landskapet förstås som en plats där kontroll utövas och övergrepp begås, men också som en plats från vilken vi kan lära oss något om oss själva. Finns motståndet i landskapet och i dess rytmer?

Curatorer:
Emily Fahlén
Asrin Haidari
Thomas Hämén
Initierat av Konstfrämjandet


Luleåbiennalen på Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum

Deltagande konstnärer:
Isak Hall
Hiwa K
Susanna Jablonski
Nikos Markou
Hanni Kamaly
Lap-See Lam
Neda Saeedi

Ájtte- svenskt fjäll och same-museum, visar föremål och konsthantverk i iscensatta miljöer. Museet är huvudmuseum för den samiska kulturen, specialmuseum för fjällkedjans natur och kultur och ett informationscentrum för fjällturisten. Ájtte öppnade i juni 1989 och drivs av en stiftelse som bildades 1983 av staten, Norrbottens läns landsting, Jokkmokks kommun, Svenska Samernas Riksförbund och Same Ätnam. Den permanenta utställningen är uppbyggd som en renhage, där du via en lång gång kommer in utställningens runda mittendel som sedan leder ut till museets övriga rum. Här visas djur, natur och kultur från hela fjällområdet.

På Ájtte har varje rum ett tema som anknyter till den samiska kulturen och fjällregionens natur sett från ett ekologiskt helhetsperspektiv. Luleåbiennalen tar plats mitt i den permanenta utställningen med samtida konstverk som på olika sätt är i dialog med den omgivande kontexten. I museets entréhall möter besökaren videon After Nature (2017) av Susanna Jablonski, placerat i ett snölandskap med en kåta och flygande ripor. Ett animerat träd vrids i långsam loop, det är en historia utan början eller slut som föranleder vägen in i utställningen, som av museet getts namnet “Tidens gång”. Här presenteras en tidslinje vilken berättar om de 9000 år som passerat sedan Sapmi blev fritt från inlandsisen och de 270 generationer som har levt där sedan dess.

I utställningens centrum – “Runda rummet”, står en skulptur av Neda Saeedi, en get med sprucken yta. Det är en del av ett större verk, Garden of Eden Moving; a Petrified Tribe (2018), som tittar på sociala omvälvningar för den nomadiska gruppen Bakhtiaris i södra Iran. Om hur statlig kontroll splittrade nomadiska traditioner och levnadsmönster genom en påtvingad urbanisering, och hur en sockerfabriks utbyggnad torkade ut markerna. Från det runda rummet väljer man själv sin fortsatta väg in i utställningen, det finns sju tematiska gångar att välja mellan.

I rummet “På väg” berättas historier om förflyttningar i fjällandskapen, om stigar som knöt samman land och människor och rörelsemönster som förändras i takt med årstidens skiftningar. Här visas Hiwa Ks arkeologiska berättelse, Pre-image (Blind as the Mother Tongue) (2017), om en flyktväg genom 1990-talets Europa. Så även Hanni Kamalys skulpterade gestalt, Ballok (2017), ett fragmentariskt porträtt av en människa, på väg i oviss riktning.

En annan sektion på Ájtte har getts namnet “Laponia”, uppkallat efter det 9 400 km stora område som sträcker sig från Sjávnnjá i öst till Badjelándda i väst. Här visas två landskapsskildringar: Det ena verket är Kifissofos River (2018) av Nikos Markou, ett porträtt av en flod nästintill bortträngd av motorvägarna och industriernas utbredning i Aten. Det andra verket är Kultsjön (2017), en målning av Isak Hall med inspiration från Västerbottens vidsträckta slätter, såväl som rymdlandskapets svindlande perspektiv.

Det blå rummet på Ájtte heter “Nybyggarliv” och lyfter berättelsen om dem som för över 300 år bosatte sig i Norrbotten och etablerade ett liv som bönder, här visas Lap-See Lams neon-skulptur Mother of Lightning (2018). Det kommenterar en kinesisk diaspora i Sverige, och hur mytologi och arv sammanbinder en familj som migrerat och glappen som där uppstår. Biennalens utställning på Ájtte kopplar upp mot frågor gemensamma med Sapmis geografi och mångbottnade historia: om en förändrad natur och om förflyttningens självvalda eller påtvingade rörelse.

Luleåbiennalen 2018: Tidjord på Ájtte.

Susanna Jablonskis verk After Nature (2017)