Laponia
Laponia – mitt och världens arv
Laponia – mijá ednama
Laponia – Lapplands världsarv är ett av Sveriges 14 världsarv. Utställningen ger en glimt av den enastående naturen och den mångtusenåriga samiska kulturen som utgör grunden för världsarvsutnämningen.
En ung samisk kvinna möter i skogen där hon är med sina renar på vintern. Hon och hennes hund leder oss sedan genom utställningen och berättar om de människor som lever och har levt i Laponia.
Skogen rymmer många spår efter aktiviteter; tidigare generationers spår som fångstgropar, eldstäder och barktäkter är betydligt mer lågmälda än spåren efter dagens människor. Vintern med sträng kyla och mycket snö är en prövning för många djur. Djuren har utvecklat olika strategier för att överleva i detta klimat.
Det kan renen och lavskrikan berätta om.
Nästa gång kvinnan och hunden dyker upp är vid myrkanten. Sjávnnja är Sveriges största naturreservat och Europas största våtmarkskomplex, känt för sitt rika fågelliv. Några av de djur som nyttjar vårens tidiga grönska på myrarna får vi möta här.
Följ med renarna upp på fjället där de tillbringar sommaren. Fjällen i Laponia är både dramatiska med glaciärer, höga toppar och djupa dalar, och mjukt formade med gräshedar och ängar. Varje plats med sitt namn och sin speciella historia. Området rymmer sommarbetesmarker och kalvningsland för fjällsamebyarna Luokta-Mávas, Duorbun, Jåhkågasska, Sirges, Unna-earus och Báste. Skogen myrarna och fjällen binds samman av renens årliga vandring från vinterbete i skogslandet i öster till sommarbetet i fjällen i väster. Renskötare genom tiderna har anpassat sitt liv till vandringen och följer renen. Bredvid dagens stuga kan det stå en gammal kåta som föräldrargenerationen använt och lite längre bort skymtar spåren efter människor som jagat här för 8 000 år sedan.
